En känsla som alltid kommer att vara kvar, en känsla som kommer börja om.
Vi är fyra syskon. 50/50 till varje individ. Även om jag är väl medveten om att den risken är enskild, att det gäller för oss alla, en i taget. Att jag, singular, kan antingen bära genen, eller inte.
Krona eller klave?
Det kan alltså innebära att ingen av oss hade behövt bära anlaget, men också att alla har den risken.
One down, three to go.
Nu när vi har gått igenom allting med vår kära mor, så kommer vi - förmodligen - gå igenom allt igen, med ett syskon.
Eller kära brodern - moi.
/Bror
Wednesday, September 2, 2009
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment